{"id":120,"date":"2022-03-28T20:10:13","date_gmt":"2022-03-28T20:10:13","guid":{"rendered":"https:\/\/skaldatimi.is\/?p=120"},"modified":"2022-04-12T18:07:22","modified_gmt":"2022-04-12T18:07:22","slug":"4-laxness-i-kulturhuset","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/skaldatimi.is\/?p=120","title":{"rendered":"F\u00f6rel\u00e4sning om Laxness i Kulturhuset i Stockholm"},"content":{"rendered":"\r\n
\"\"\r\n\r\n<\/figure>\r\n\r\n\r\n\r\n

God middag!<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

N\u00e4r Halld\u00f3r Laxness var h\u00e4r i Stockholm i december 1955 f\u00f6r att ta emot Nobelpriset i litteratur mottog han, som v\u00e4ntat, m\u00e5nga lyck\u00f6nskningstelegram. Han ber\u00e4ttade sedan, att vid ett tillf\u00e4lle d\u00e5 han bytte om inf\u00f6r en fest en av dessa h\u00f6gtidskv\u00e4llar i staden, bad han sin medhj\u00e4lpare l\u00e4sa telegrammen h\u00f6gt. \u201eAlla m\u00f6jliga sorters h\u00f6gt uppsatta personer inom kulturlivet h\u00f6rde av sig, liksom f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r institutioner och f\u00f6reningar; h\u00e4lsningar skickades av s\u00e5v\u00e4l namnkunniga personer som fullkomligt ok\u00e4nda m\u00e4nniskor, och s\u00e5 f\u00e5r man heller inte gl\u00f6mma alla v\u00e4nner, v\u00e4nners v\u00e4nner och mer eller mindre n\u00e4ra bekanta som en vagabond ju samlar p\u00e5 sig under m\u00e5nga \u00e5rs resor i olika l\u00e4nder\u201c, sa Laxness.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Han ville f\u00f6rvissa sig om att han inte skulle missa n\u00e5gon som han borde svara med tacksamhet genast. Mitt i uppl\u00e4sningen avbr\u00f6t han sin medhj\u00e4lpare och bad honom upprepa det han senast l\u00e4st. \u201eDet var ett hj\u00e4rtligt \u201elycka till\u201c fr\u00e5n en grupp dikesgr\u00e4vare i Sundsvall \u2013 de m\u00e4n som gr\u00e4ver f\u00f6r kloaker\u201c, sa Laxness och fortsatte: \u201eDet var gl\u00e4djande att f\u00e5 r\u00e4kna s\u00e5 m\u00e5nga inflytelserika personer till sin v\u00e4nkrets, ber\u00f6mda kollegor och f\u00f6rebilder, nationella och internationella kulturinstitutioner och inte minst kungahuset och bankerna. Men inget kan v\u00e4l gl\u00e4dja hj\u00e4rtat mer \u00e4n att veta att man \u00e4r orsaken till att m\u00e4n som st\u00e5r b\u00f6jda \u00f6ver kloakdikena djupt i jorden f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 vattnet att rinna igenom, pl\u00f6tsligt r\u00e4tar p\u00e5 ryggen en vintereftermiddag i Sundsvall f\u00f6r att hurra f\u00f6r litteraturen. Vi kom fram till, att om det var n\u00e5gon jag \u00f6dmjukast skulle framf\u00f6ra min tacksamhet till redan under festen, s\u00e5 var det just dessa m\u00e4n. Och bara ett telegram skickades: till dikesgr\u00e4varna i Sundsvall.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Den h\u00e4r lilla historien om Halld\u00f3r Laxness, som skulle ha fyllt hundra \u00e5r den 23 april i \u00e5r, belyser tydligt hans inst\u00e4llning till livet och tillvaron. Han gl\u00f6mde aldrig n\u00e5gonsin var han hade sina r\u00f6tter \u2013 hos den enkla allmogen \u2013 och lyfte alltid fram den i sina skrifter. I sin Nobelf\u00f6rel\u00e4sning fr\u00e5gade han sig bland annat: \u201eVad g\u00f6r \u00e4ra och ber\u00f6mmelse f\u00f6r en f\u00f6rfattare?\u201c Och han svarade: \u201eVisst ger det v\u00e4lst\u00e5nd och lycka av det materiella slaget. Men om en isl\u00e4ndsk f\u00f6rfattare gl\u00f6mmer sitt ursprung i folkdjupet, d\u00e4r som historien bor, om han f\u00f6rlorar kontakten med det knappa livet, gl\u00f6mmer bort sin tacksamhetsskuld till de v\u00e4rderingar som min mormor l\u00e4rde mig att h\u00e5lla h\u00f6gt \u2013 d\u00e5 \u00e4r ber\u00f6mmelsen ytterst lite v\u00e4rd, och likas\u00e5 den v\u00e4lm\u00e5ga som f\u00f6ljer med pengar.\u201c<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Halld\u00f3r Laxness’ bana str\u00e4cker sig \u00f6ver en otroligt l\u00e5ng tid. Hans f\u00f6rsta roman, Barn n\u00e1tt\u00farunnar<\/em> (\u201eNaturens barn\u201c), kom ut \u00e5ret efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskrigets slut och den sista boken fr\u00e5n hans penna, Dagar hos munkar<\/em>, d\u00e4r han skriver om sin vistelse i kloster p\u00e5 20-talet, l\u00e5g p\u00e5 bokhandelsdiskarna tv\u00e5 \u00e5r f\u00f6r Berlinmurens fall. Under hela denna tid \u2013 i n\u00e4stan 70 \u00e5r \u2013 var han en framst\u00e5ende figur i isl\u00e4ndskt samh\u00e4llsliv och europeiskt kulturliv. Han gav ut 62 skrifter under 68 \u00e5r, eller n\u00e4stan en bok om \u00e5ret.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Hans verk v\u00e4ckte alltid uppm\u00e4rksamhet och i b\u00f6rjan delades det isl\u00e4ndska folket i tv\u00e5 l\u00e4ger, de som h\u00f6ll med honom och de som var emot honom. Ingen stod likgiltig inf\u00f6r hans b\u00f6cker. Han skrev dessutom outtr\u00f6ttligt artiklar i tidningarna om allt mellan himmel och jord. Halld\u00f3r h\u00f6ll inte tillbaka sina \u00e5sikter i de heta klasspolitiska debatterna p\u00e5 30-talet; han skrev ett stort antal kulturartiklar, startade en debatt om uteg\u00e5ngsh\u00e4star eftersom han ans\u00e5g att behandlingen av dem var en skam f\u00f6r nationen p\u00e5 sin tid, han intresserade sig f\u00f6r milj\u00f6fr\u00e5gor och alla sorters sociala sp\u00f6rsm\u00e5l \u2013 ja, listan kunde g\u00f6ras l\u00e5ng. Inget m\u00e4nskligt var honom fr\u00e4mmande \u2013 han hade \u00e5sikter om allt. Och oavsett om folk var med honom eller mot honom togs det han skrev p\u00e5 allvar \u2013 det var alltid s\u00e5dant som angick folk. Det \u00e4r sv\u00e5rt att finna n\u00e5gon f\u00f6rfattare som s\u00e5 helhj\u00e4rtat engagerat sig i sitt folks \u00f6de, tolkat det samtidigt som han har f\u00f6rs\u00f6kt p\u00e5verka dess utveckling. Det har sagts om Laxness att han \u00e4r v\u00e4sterlandets siste nationalskald. Isl\u00e4nningarna f\u00f6ljde med hans minsta r\u00f6relse i flera \u00e5rtionden, han var en sorts fadersgestalt f\u00f6r folket under en tid d\u00e5 litteraturen spelade en stor roll f\u00f6r nationens sj\u00e4lvbild. Isl\u00e4nningarna betraktar g\u00e4rna sig sj\u00e4lva som ett litteraturfolk, \u201esagorna\u201d som skrevs p\u00e5 medeltiden var en symbol f\u00f6r landets guld\u00e5lder, och i Halld\u00f3r Laxness hade dessa klassiska f\u00f6rfattare f\u00e5tt en arvtagare.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Halld\u00f3r Laxness f\u00f6ddes tv\u00e5 \u00e5r in p\u00e5 1900-talet, och dog n\u00e4r tv\u00e5 \u00e5r \u00e5terstod av det. Han upplevde de st\u00f6rsta f\u00f6r\u00e4ndringar som \u00e4gt rum under ett \u00e5rhundrade i Islands historia. N\u00e4r han b\u00f6rjade skriva var Island i sj\u00e4lva verket fortfarande ett bondesamh\u00e4lle. Reykjav\u00edk var en liten by och de flesta isl\u00e4nningarna bodde p\u00e5 landsbygden. Han var allts\u00e5 delaktig i en process d\u00e4r ett helt folk f\u00f6rdes n\u00e4stan \u00e4nda fr\u00e5n medeltiden till modern tid. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte konstigt att folk vid hans bortg\u00e5ng den 8 februari 1998 sa att det tjugonde \u00e5rhundradet p\u00e5 Island har varit Halld\u00f3r Laxness’ \u00e5rhundrade.\u00a0 Han var l\u00e4nge omstridd f\u00f6r sina politiska \u00e5sikters skull, men efter att han fick Nobelpriset i litteratur 1955 kan man nog s\u00e4ga att folket enat sl\u00f6t upp bakom honom.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Halld\u00f3r Laxness’ gestalt reser sig h\u00f6gt \u00f6ver alla andra isl\u00e4ndska f\u00f6rfattare p\u00e5 nittonhundratalet. Han var mycket produktiv under en l\u00e5ng tid, skrev tretton stora romaner, fem dramatiska verk och en dramatisering av en av romanerna, f\u00f6rutom novellsamlingar, memoarer och otaliga artiklar. Hans b\u00f6cker har \u00f6versatts till 43 spr\u00e5k och getts ut i mer \u00e4n 500 utg\u00e5vor. N\u00e4stan alla har kommit ut p\u00e5 svenska. De har s\u00e5lts i stora upplagor \u00f6ver hela v\u00e4rlden, till exempel i hundra tusen exemplar i USA. Hans bana \u00e4r unik, f\u00e5 kan t\u00e4vla med variationen i hans utgivning och man kan s\u00e4ga att med varje ny bok har han \u00f6verraskat sina l\u00e4sare fr\u00e5n ett nytt h\u00e5ll.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Halld\u00f3r Laxness visste tidigt vad han ville. Han ville bli en av v\u00e4rldens fr\u00e4msta f\u00f6rfattare \u2013 \u201ehan skulle sjunga f\u00f6r hela v\u00e4rlden\u201c, s\u00e5 som det st\u00e5r om Bjartur i Sumarh\u00fasums son i Fria m\u00e4n<\/em>. Redan som barn skrev han j\u00e4mt och st\u00e4ndigt och hans f\u00f6rsta roman s\u00e5g dagens ljus 1919. Omd\u00f6mena om den var ganska positiva och en del kritiker trodde till och med att h\u00e4r var en beg\u00e5vad f\u00f6rfattare p\u00e5 v\u00e4g. Han \u00e5kte sedan utomlands, bodde i K\u00f6penhamn och lyckades bland annat f\u00e5 en novell publicerad p\u00e5 framsidan av helgutg\u00e5van av Danmarks d\u00e5 st\u00f6rsta dagstidning, Berlingske Tidende. N\u00e5gra dagar innan ber\u00e4ttelsen publicerades, den 10 oktober 1919, skrev han i ett brev till sin mor: \u201eJag k\u00e4nner tydligt vilket stort steg denna resa (till K\u00f6penhamn) \u00e4r p\u00e5 v\u00e4gen mot det som jag alltid har efterstr\u00e4vat, n\u00e4mligen att f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna m\u00e4nniskorna och v\u00e4rlden, s\u00e5 att jag ska kunna bli en verklig f\u00f6rfattare, vilket hela mitt sinne \u00e4r inst\u00e4llt p\u00e5.\u201c Ett tag funderade han p\u00e5 att skriva p\u00e5 danska som flera av hans landsm\u00e4n gjort med stor framg\u00e5ng och skrev i ett julbrev 1919 till sin mor: \u201eJag har lovat att inte komma hem f\u00f6rr\u00e4n jag slagit igenom p\u00e5 danska\u201c. Halld\u00f3r Laxness best\u00e4mde sig dock f\u00f6r att h\u00e5lla fast vid sitt modersm\u00e5l, och den saken \u00e4r s\u00e4ker att ingen annan haft st\u00f6rre roll i att f\u00f6rnya det isl\u00e4ndska spr\u00e5ket p\u00e5 1900-talet.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

20-talet var en betydelsefull period i Halld\u00f3rs utveckling. Han var mycket s\u00f6kande, vistades bl.a. i ett kloster under en tid och i romanen Vefarinn mikli fr\u00e1 Kasm\u00edr<\/em> (\u201eDen store v\u00e4varen fr\u00e5n Kashmir\u201c) gav han sig ivrigt i kast med sin samtid. Peter Hallberg som i m\u00e5nga \u00e5r \u00e4gnade sig \u00e5t att forska om Laxness’ f\u00f6rfattarskap, har om denna bok sagt: \u201eDet \u00e4r tveksamt om det n\u00e5gonsin kommit ut n\u00e5gon bok i de nordiska l\u00e4nderna som inneh\u00e5llit en lika stark och m\u00e5ngsidig beskrivning av efterkrigs\u00e5rens id\u00e9v\u00e4rld som ‘Den store v\u00e4varen’.\u201c<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

\u201eDen store v\u00e4varen fr\u00e5n Kashmir\u201c handlar om Steinn Elli\u00f0i som g\u00e5r p\u00e5 sitt nittonde \u00e5r n\u00e4r ber\u00e4ttelsen b\u00f6rjar och skildrar n\u00e5gra \u00e5r i hans liv. Vid f\u00f6rsta anblick tycks detta vara en traditionell utvecklingsroman men n\u00e4r man ser n\u00e4rmare efter sl\u00e5r ber\u00e4ttelsen sig ur den ramen. Steinn Elli\u00f0i irrar mellan olika livs\u00e5sk\u00e5dningar och i huvudsak slits han mellan tre sp\u00e5r: den katolska tron, kommunismen och Friedrich Nietzsches \u00f6verm\u00e4nskotankar. En katolik lever f\u00f6r Gud, kommunisten lever f\u00f6r m\u00e4nniskorna men den som lever efter \u00f6verm\u00e4nskoidealen lever f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Det finns m\u00e5nga gemensamma drag hos huvudpersonen i \u201eDen store v\u00e4varen fr\u00e5n Kashmir\u201c, Steinn Elli\u00f0i och Halld\u00f3r Laxness. Halld\u00f3r var en tid katolik, vistades i kloster men i och med romanen \u201eDen store v\u00e4varen fr\u00e5n Kashmir\u201c kan man s\u00e4ga att han v\u00e4nder sig bort fr\u00e5n den katolska kyrkan. Det var inte Gud som segrade i kampen om Halld\u00f3rs sj\u00e4l, utan m\u00e4nniskorna, f\u00f6r nu s\u00f6ker han sig till socialismen.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

I april och maj 1931 skrev Laxness fr\u00e5n Leipzig i Tyskland brev till sin d\u00e5varande hustru Ingibj\u00f6rg Einarsd\u00f3ttir\u00a0 d\u00e4r han beskriver hur han brottas med sin nya bok som \u00e4r den andra delen av ett st\u00f6rre verk:<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Arbetet med den nya boken g\u00e5r bra. Jag har gott hopp om den \u2013 ibland. \u2013 Som du vet \u2013 f\u00f6rtvivlar jag emellan\u00e5t\u2026 \u00c4mnet \u00e4r alldeles f\u00f6rskr\u00e4ckligt sv\u00e5rt och invecklat och jag lever i st\u00e4ndig ovisshet om hur det hela ska sluta, romanfigurerna tar f\u00f6r var dag som g\u00e5r p\u00e5 sig allt mer storslagna dimensioner\u2026 Och om jag lyckas med andra bandet, d\u00e5 \u00e4r jag made, d\u00e5 har jag skrivit en roman i v\u00e4rldsformat\u2026\u00a0 Jag har ett skr\u00e4ckinjagande arbete framf\u00f6r mig. Och jag ska bli en stor f\u00f6rfattare av internationella m\u00e5tt eller d\u00f6! H\u00e4r finns ingen pardon och inget som heter att ge efter en enda h\u00e5rsm\u00e5n. Jag ska \u2013 eller d\u00f6!<\/em><\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Romanen det handlar om h\u00e4r \u00e4r Salka Valka<\/em> som utspelar sig bland allmogen i ett litet fiskel\u00e4ge. F\u00f6rsta delen kom ut 1931 och nu arbetade han med verkets andra del. Det framg\u00e5r tydligt av dessa brottstycken att f\u00f6rfattaren \u00e4r nedslagen. Men han \u00e4r full av k\u00e4mpagl\u00f6d och har ju ocks\u00e5 b\u00f6rjat ta itu med n\u00e4sta storverk. Halld\u00f3r vet vad han \u00e4r m\u00e4ktig, men \u00e4n har han inte lyckats sl\u00e5 igenom med n\u00e5gon bok utomlands. Men han blev sannsp\u00e5dd. Salka Valka<\/em> r\u00f6jde v\u00e4g f\u00f6r honom p\u00e5 den utl\u00e4ndska bokmarknaden och denna bok har nu getts ut p\u00e5 26 spr\u00e5k.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

I Salka Valka<\/em> skildras den isl\u00e4ndska allmogens kamp f\u00f6r livet, b\u00e5de vad g\u00e4ller de knappa livsvillkoren och deras kontroverser i privatlivet. I denna ber\u00e4ttelse \u00e4r alla m\u00e4nniskor svaga och alla f\u00f6rtj\u00e4nar de medlidande. R\u00e4tt och fel \u00e4r inga motsatser, vilket ju var vanligt i realistiska samh\u00e4llsskildringar fr\u00e5n 30-talet, den h\u00e5rda klasskampens tid. F\u00f6rfattare och l\u00e4sare k\u00e4nner innerlig och helhj\u00e4rtad sympati f\u00f6r alla personerna i boken \u2013 hur l\u00e5gt de \u00e4n sjunker. Till och med det fula \u00e4r vackert.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

D\u00e4rmed undviker Halld\u00f3r Laxness att falla i den grop som inneb\u00e4r att skriva i den enahanda socialrealismens anda, d\u00e4r de goda \u00e4r genomgoda och de onda genomonda. I denna roman testar Laxness de l\u00e4ror som han f\u00f6rkunnade i sina artiklar om samh\u00e4llsfr\u00e5gor och kommer fram till att de inte h\u00e5ller i verkliga livet \u2013 vare sig han nu var medveten om detta eller ej.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Efter Salka Valka<\/em> skrev Laxness Fria m\u00e4n<\/em> (1934-35) om en bonde i en avl\u00e4gset bel\u00e4gen dalg\u00e5ng, Bjartur \u00ed Sumarh\u00fasum, mannen som s\u00e5dde i sin ov\u00e4ns \u00e5ker hela sitt liv, dag och natt, som det st\u00e5r i romanen. Fria m\u00e4n<\/em> \u00e4r den roman av alla hans verk som gjort honom mest ber\u00f6md ute i stora v\u00e4rlden.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Halld\u00f3r har sj\u00e4lv sagt att han delvis skrev Fria m\u00e4n<\/em> som ett svar p\u00e5 Hamsuns Markens gr\u00f6da<\/em>. B\u00e5da romanerna skildrar en ensam bonde, men p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det f\u00f6rsta ord Isak i Markens gr\u00f6da<\/em> yttrar \u00e4r \u201eja\u201c, medan Bjarturs f\u00f6rsta ord \u00e4r \u201enej\u201c. Bjartur k\u00e4mpar hela livet f\u00f6r sin sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Han \u00e4r fattig som en kyrkr\u00e5tta men vill inte vara beroende av n\u00e5gon annan. Samtidigt motarbetar han sina egna intressen och till slut har han f\u00f6rlorat allt och m\u00e5ste ge sig av in i en \u00e4nnu avl\u00e4gsnare dalg\u00e5ng med det som finns kvar av familjen. Men han \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en segrare f\u00f6r han har faktiskt erk\u00e4nt att han haft fel. Isak i Markens gr\u00f6da<\/em> har d\u00e4remot blivit en v\u00e4lb\u00e4rgad man n\u00e4r romanen slutar.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

P\u00e5 40-talet b\u00f6rjade Laxness skriva historiska romaner, bland andra Islands klocka<\/em> som var ett inl\u00e4gg i den isl\u00e4ndska debatten om politisk sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Den kom ut i tre delar mellan \u00e5ren 1943 och 1946. P\u00e5 50-talet kunde man i hans skrifter urskilja stora tvivel p\u00e5 det han tidigare trott p\u00e5 \u2013 han v\u00e4nde sig bort fr\u00e5n alla l\u00e4ror. P\u00e5 60-talet skrev han flera dramatiska verk i absurd stil och fyrtio \u00e5r efter att han skrev \u201eDen store v\u00e4varen fr\u00e5n Kashmir\u201c, n\u00e4stan sjuttio \u00e5r gammal, b\u00f6rjade han p\u00e5 nytt fl\u00f6rta med modernismen i sitt romanskrivande, i stil med unga isl\u00e4ndska f\u00f6rfattare, i Sj\u00e4lav\u00e5rd vid J\u00f6keln<\/em>. D\u00e4r ber\u00e4ttas om biskopens uts\u00e4nde som har skickats att unders\u00f6ka hur pr\u00e4sten vid Sn\u00e6fellsj\u00f6kull sk\u00f6ter sitt \u00e4mbete. Pr\u00e4sten har slutat f\u00f6rkunna den kristna tron och s\u00e4ger: \u201eDen som inte lever i poesi \u00f6verlever inte h\u00e4r p\u00e5 jorden.\u201c<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

N\u00e4r Laxness gav ut Sj\u00e4lav\u00e5rd vid J\u00f6keln<\/em> 1968 hade det g\u00e5tt \u00e5tta \u00e5r sedan hans senaste roman Det \u00e5tervunna paradiset<\/em>, kom ut.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Skrivandet av Sj\u00e4lav\u00e5rd vid J\u00f6keln<\/em> tycks ha varit anstr\u00e4ngande f\u00f6r Laxness och ur breven till hustrun Au\u00f0ur kan man utl\u00e4sa att han sj\u00e4lv tvivlade p\u00e5 resultatet. Den femte oktober 1968 skriver han till henne fr\u00e5n K\u00f6penhamn: \u201eJag har \u00e4nnu inte riktigt h\u00e4mtat mig efter arbetet med Sj\u00e4lav\u00e5rd vid J\u00f6keln<\/em>, det var lite som att f\u00f6rs\u00f6ka v\u00e4nda Go\u00f0afoss.\u201c Och den attonde oktober skriver han till hustrun om boken: \u201eden tog n\u00e4stan d\u00f6d p\u00e5 mig\u201c. Tre dagar senare skriver han \u00e5terigen till Au\u00f0ur och d\u00e5 m\u00e5ste han ha f\u00e5tt reda p\u00e5 att boken f\u00e5tt ett gott mottagande p\u00e5 Island. Han tycker att \u201edet \u00e4r roligt att s\u00e5 m\u00e5nga goda m\u00e4n skulle ha svalt en bok som Sj\u00e4lav\u00e5rd vid J\u00f6keln<\/em> utan att hicka n\u00e4mnv\u00e4rt. Ingen vet dock b\u00e4ttre \u00e4n jag sj\u00e4lv hur m\u00e5nga brister boken har, men det \u00e4r ju ingen id\u00e9 att tala mer om det.\u201c Laxness fick de isl\u00e4ndska litteraturkritikernas pris f\u00f6r Sj\u00e4lav\u00e5rd vid J\u00f6keln<\/em>. Det \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4rt att n\u00e4mna att n\u00e4r boken kom ut i pocket i Tyskland skrev Der Stern<\/em> om den: \u201eEn g\u00e5tfull och excentrisk ber\u00e4ttelse som f\u00e5r t\u00e5rarna att skratta.\u201c Nu har boken \u00f6versatts till tio spr\u00e5k och getts ut i mer \u00e4n tjugo utg\u00e5vor. Den har ocks\u00e5 filmatiserats av Halld\u00f3rs dotter Gu\u00f0n\u00fd Halld\u00f3rsd\u00f3ttir, s\u00e5 f\u00f6rfattarens egna tvivel p\u00e5 verket har sannerligen kommit p\u00e5 skam.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Halld\u00f3r Laxness hade inte n\u00e5gon allenar\u00e5dande livs\u00e5sk\u00e5dning genom livet. Han b\u00f6rjade sin bana som katolik, \u00f6vergick till socialismen men avsvor sig senare alla l\u00e4ror \u2013 utom d\u00e5 kanske taoismen. Hans begravning i februari 1998 \u00e4gde rum i den katolska kyrkan i Reykjavik, d\u00e4r man f\u00f6rde samman olika begravningsseder fr\u00e5n den katolska och protestantiska tron. P\u00e5 s\u00e5 vis kan man s\u00e4ga att cirkeln var sluten. Han f\u00f6rs\u00f6kte aldrig d\u00f6lja de tidigare \u00e5sikter som han kanske hade \u00f6vergivit, utan betraktade dem som en del i sin egen utveckling.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Laxness’ mest k\u00e4nda \u00e5siktsbyte var n\u00e4r han gjorde upp med Sovjetunionen och Stalin i sin bok Skaldetid <\/em>1963. \u201eDet \u00e4r intressant att se hur Stalin f\u00f6r varje \u00e5r som gick blev ett skolexempel p\u00e5 hur makten demoraliserar m\u00e4nniskan, p\u00e5 det vis att en man som uppn\u00e5tt total makt p\u00e5 sitt omr\u00e5de samtidigt blir fullst\u00e4ndigt omoralisk,\u201c skriver han d\u00e4r.\u00a0 Boken v\u00e4ckte stor uppm\u00e4rksamhet n\u00e4r den kom ut, men n\u00e4r man ser tillbaka kan man se att hans inst\u00e4llning f\u00f6r\u00e4ndras gradvis under hela 50-talet. Med Gerpla<\/em> (1952) diktar Halld\u00f3r en ny isl\u00e4nningasaga som utspelar sig p\u00e5 den klassiska tiden. D\u00e4r driver han med den gamla hj\u00e4ltedyrkan som finns i isl\u00e4nningasagorna, men bokens budskap \u00e4r lika mycket riktat till samtiden, d\u00e4r maktfullkomlighet och v\u00e5ld l\u00e4nge varit metoder som anv\u00e4nts av styrande i olika l\u00e4nder som r\u00e4ds sina unders\u00e5tar mest av allt.\u00a0 De som s\u00e5 ville, kunde h\u00e4r se en h\u00e4nvisning till Hitler och Stalin \u2013 till ledardyrkan \u2013 men i boken ges ocks\u00e5 exempel p\u00e5 andra samh\u00e4llen med motsatt styrelseskick. Ett s\u00e5dant modellsamh\u00e4lle finner Laxness hos gr\u00f6nl\u00e4ndska eskim\u00e5er.\u00a0 Denna urbefolkning k\u00e4nner endast till ett samh\u00e4lle d\u00e4r alla \u00e4r j\u00e4mlika och lever i b\u00e4sta samf\u00f6rst\u00e5nd och d\u00e4r inga ledare finns.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Det \u00e5tervunna paradiset<\/em> utkom 1960, samtidigt p\u00e5 Island och i Sverige. Bokens huvudperson, bonden Steinar, tror sig ha funnit sitt idealsamh\u00e4lle, sitt paradis p\u00e5 jorden. Han ger sig av f\u00f6r att leva i det samh\u00e4llet, men \u00e5terv\u00e4nder i slutet av boken fra Utah i USA till f\u00e4dernejorden. Det tusen\u00e5riga idealriket var en falsk illusion. N\u00e4r boken slutar befinner sig Steinar i samma situation som innan han for, och ingenting tycks ha h\u00e4nt. Halld\u00f3r har sj\u00e4lv skrivit s\u00e5 h\u00e4r i en artikel om Det \u00e5tervunna paradiset<\/em>:<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

En vis man har sagt att den som reser bort aldrig kan komma tillbaka, och det beror p\u00e5 att n\u00e4r han kommer tillbaka \u00e4r han en annan m\u00e4nniska \u00e4n han var n\u00e4r han for\u2026 Och mellan \u00e4ngen som han l\u00e4mnade och \u00e4ngen som han \u00e5terv\u00e4nder till, ligger inte bara kungarikena och de stora haven och v\u00e4rldens alla \u00f6knar, utan ocks\u00e5 sj\u00e4lva det f\u00f6rlovade landet.<\/em><\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Steinar finner en tro eller ett ideal som han sedan f\u00f6rlorar men han f\u00e5r till sist en ny livssyn. Det samma kan man s\u00e4ga om Halld\u00f3r Laxness. Sovjetsocialismen blev inte det paradis det var t\u00e4nkt att bli.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Laxness’ livs\u00e5sk\u00e5dningar f\u00f6r\u00e4ndrades med tiden och i vissa avseenden m\u00e4rks detta ocks\u00e5 i hans verk. Men man kan ocks\u00e5 se gemensamma drag i alla hans verk, fr\u00e5n det f\u00f6rsta till det sista. Han s\u00e5g p\u00e5 saker och ting med andra \u00f6gon \u00e4n de flesta m\u00e4nniskor, var ofta skarp i sina texter men lyckades alltid se komiska sidor hos sina romanfigurer och deras beteenden. Och st\u00e4ndigt har han sympati f\u00f6r dem som inte har det s\u00e5 l\u00e4tt. Han hyllar det han kallar \u201edet g\u00f6mda folket\u201c, men d\u00e5 menar han inte de varelser som f\u00f6rkommer i den isl\u00e4ndska folktron, alver och andra v\u00e4sen som bor i naturen, utan den vanliga allmogen. Man kan s\u00e4ga att respekten f\u00f6r dessa m\u00e4nniskor utg\u00f6r k\u00e4rnan i Halld\u00f3rs verk.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Det h\u00e4r kan man se i hans stora romaner, vare sig han skriver om fiskarbeterskan Salka Valka, bonden Bjartur \u00ed Sumarh\u00fasum eller forntidens isl\u00e4ndska hj\u00e4ltar. Fr\u00e5n hans penna kom ocks\u00e5 ett stort antal debattartiklar om samh\u00e4llsfr\u00e5gor, och \u00e4ven i dem ser man detta tema. P\u00e5 20-talet l\u00e4r han det isl\u00e4ndska folket att tv\u00e4tta sig och borsta t\u00e4nderna; p\u00e5 40-talet, n\u00e4r Island h\u00e5ller p\u00e5 att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n danska kronan, l\u00e4gger han ut texten om hur ett folk ska bete sig som vill bli sj\u00e4lvst\u00e4ndigt f\u00f6r att bli v\u00e4rdigt och respekterat; p\u00e5 70-talet f\u00f6rs\u00f6ker han \u00f6ppna \u00f6gonen p\u00e5 de styrande f\u00f6r att f\u00e5 dem att behandla sitt land med medvetenhet om milj\u00f6 och naturv\u00e4rn \u2013 och s\u00e5 vidare, och s\u00e5 vidare. Han vill att folket ska ha sj\u00e4lvrespekt \u2013 ty utan sj\u00e4lvrespekt kan man inte v\u00e4nta sig att bli respekterad av andra.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Var Halld\u00f3r \u00e4n befann sig hade han alltid med sig en anteckningsbok d\u00e4r han skrev ner kommentarer om den bok han just d\u00e5 h\u00f6ll p\u00e5 med eller id\u00e9er till en ny bok. I en s\u00e5dan anteckningsbok fr\u00e5n 50-talet kan man l\u00e4sa en id\u00e9skiss f\u00f6r boken Tidens g\u00e5ng i Backstugan<\/em> som kom ut 1957 och den kan s\u00e4gas g\u00e4lla f\u00f6r det mesta som Halld\u00f3r skrev.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Allra f\u00f6rst i boken beskriver f\u00f6rfattaren vad det \u00e4r han t\u00e4nkt sig med den kommande romanen:<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Det enkla, of\u00f6rd\u00e4rvade, \u201eg\u00f6mda folket\u201c \u2013 och \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 o\u00e4ndligt skr\u00f6pligt och svagt om man ser det ur moralteologisk synvinkel, eller l\u00e4gger andra moraliska aspekter p\u00e5 det \u2013 boken ska vara ett ode till detta folk, beviset p\u00e5 att det \u00e4r de h\u00e4r m\u00e4nniskorna, de enkla, som fostrar fridsamhetens v\u00e4rderingar. Romanfiguren har sina r\u00f6tter i det tysta folkdjupet och [de goda m\u00e4nniskor] han m\u00f6ter i sin barndom blir anledningen till att all den v\u00e4rldsliga prakten blir till intet den dag den erbjuds honom \u2013 p\u00e5 grund av den l\u00e4ngtan han b\u00e4r p\u00e5 att f\u00e5 komma hem igen, uppleva det tysta djupets enkla liv \u00e4n en g\u00e5ng.<\/em><\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Tidens g\u00e5ng i Backstugan<\/em> \u00e4r med andra ord en hyllning till de m\u00e4nniskor som plikttroget sk\u00f6ter sitt arbete utan skrytsamhet, ett ode till det enkla livet och de m\u00e4nniskor som Halld\u00f3r tyckte mer om \u00e4n n\u00e5gra andra. Och f\u00f6r att ge ytterligare relief \u00e5t detta st\u00e5r det lite senare i anteckningsboken:<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

[Det finns] Tv\u00e5 slags isl\u00e4nningar: de extroverta, fantastiska som babblar oavbrutet och st\u00e4ndigt s\u00e4tter n\u00e4san i v\u00e4dret, som vill g\u00f6ra intryck p\u00e5 folk och vara framtr\u00e4dande i pr\u00e5ls\u00e4llskapet \u2013 och s\u00e5 \u201edet g\u00f6mda folket”\u2026 som har alla goda m\u00e4nskliga egenskaper men som \u00e4r totalt befriat fr\u00e5n framfusighet, men det \u00e4r de som utg\u00f6r sj\u00e4lva k\u00e4rnan, den grundsten som det isl\u00e4ndska samh\u00e4llet vilar p\u00e5, de m\u00e4nniskor som varje dag utr\u00e4ttar stord\u00e5d men aldrig skryter, som ingen h\u00f6r talas om och som pr\u00e5ls\u00e4llskapet inte ens uppt\u00e4cker.<\/em><\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

P\u00e5 ett annat st\u00e4lle i anteckningsboken f\u00f6rklarar han vad han menar med pr\u00e5ls\u00e4llskapet:<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

\u201ePr\u00e5ls\u00e4llskapet \u2013 en solidarisk f\u00f6rening f\u00f6r mikroskopiska lokala storheter som \u00e4gnar sig \u00e5t att ber\u00f6mma varandra\u201c, med andra ord det som ibland kallas \u201ede fisf\u00f6rn\u00e4ma\u201d eller \u201ef\u00f6reningen f\u00f6r inb\u00f6rdes beundran\u201c.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Det g\u00f6mda folket \u2013 den stora allm\u00e4nheten \u2013 \u00e4r allts\u00e5 den tysta hopen som f\u00f6rvaltar alla v\u00e4rderingar som \u00e4r n\u00e5got att ha. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det inte f\u00f6rv\u00e5nande att Halld\u00f3r fann det mest angel\u00e4get att tacka arbetarna i Sundsvall f\u00f6r lyck\u00f6nskningstelegrammet i samband med Nobelpriset, de m\u00e4n som stod b\u00f6jda \u00f6ver kloakr\u00f6ren djupt nere i jorden och slet med att f\u00e5 vattnet att rinna, men pl\u00f6tsligt r\u00e4tade p\u00e5 ryggarna och steg upp ur diket f\u00f6r att hurra f\u00f6r litteraturen. F\u00f6r Halld\u00f3r var det viktigast att tacka det g\u00f6mda folket f\u00f6r lyck\u00f6nskningarna.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

N\u00e4r man l\u00e4ser Tidens g\u00e5ng i Backstugan<\/em> \u00e4r det oundvikligt att f\u00f6rbinda vissa v\u00e4rderingar och \u00e5sikter med allmogen. M\u00e4nniskorna i Brekkukot (Backstugan) lever ett regelbundet liv som g\u00e5r sin gilla g\u00e5ng, respekterar andra m\u00e4nniskors r\u00e4tt att vara avvikande och \u00e4r aldrig aggressiva mot sina medm\u00e4nniskor. D\u00e4r \u00e4r orden f\u00f6r dyra f\u00f6r att man ska sl\u00f6sa dem p\u00e5 meningsl\u00f6st babbel, h\u00e5nfullheter eller l\u00f6gner, och d\u00e4r \u00e4r det lika illa att vara nyfiken som att vara tjuvaktig. Denna lilla stuga i utkanten av det lilla samh\u00e4lle som Reykjavik h\u00f6ll p\u00e5 att utveckla sig till, liknar mest ett paradis. D\u00e4r tror m\u00e4nniskorna inte p\u00e5 penningen eller andra nymodigheter. Mormor och morfar i Brekkukot \u00e4r de mest sympatiska av alla och de utg\u00f6r en p\u00e5litlig l\u00e4nk till det f\u00f6rg\u00e5ngna. I deras tankev\u00e4rld \u00e4r den enda sanna rikedomen den som inte kan tas ifr\u00e5n m\u00e4nniskan.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Dessa v\u00e4rderingar har ibland tolkats som taoism, men k\u00e4rnan i \u201etao enligt Halld\u00f3r\u201c utg\u00f6rs av respekt f\u00f6r allt liv, en tro p\u00e5 den okonstlade m\u00e4nniskok\u00e4rleken, p\u00e5 trofasthet och uppriktighet. De f\u00f6rebilder f\u00f6r m\u00e4nskligt uppf\u00f6rande som uttrycktes i den kinesiska skriften Boken om Tao<\/em> f\u00f6r \u00f6ver tv\u00e5 tusen \u00e5r sen, finner Halld\u00f3r bland vanligt folk. Den enkla allmogen \u2013 det g\u00f6mda folket \u2013 \u00e4r raka motsatsen till pr\u00e5ls\u00e4llskapet, de som st\u00e4ndigt f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra sig breda utan att ha n\u00e5gonting alls att visa fram.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Halld\u00f3rs respekt f\u00f6r det of\u00f6rd\u00e4rvade livet \u00e4r enligt min \u00e5sikt f\u00f6rklaringen till varf\u00f6r hans verk v\u00e4ckt s\u00e5 mycken uppm\u00e4rksamhet hos isl\u00e4nningarna \u2013 och andra nationers folk. I hans b\u00f6cker finner man en allm\u00e4nm\u00e4nsklig k\u00e4rna \u2013 en ren ton \u2013 som talar till m\u00e4nniskorna p\u00e5 samma s\u00e4tt var de \u00e4n bor, i vilka milj\u00f6er de \u00e4n befinner sig. Han lyckades i sina verk f\u00f6ra in v\u00e4rlden i den isl\u00e4ndska litteraturen; i detta mikrokosmos kan romanfigurernas \u00f6den f\u00f6rst\u00e5s av folk i hela v\u00e4rlden.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Bjartur \u00ed Sumarh\u00fasum, huvudpersonen i Fria m\u00e4n<\/em>, tycks i alla fall ha m\u00e5nga likasinnade runt om i v\u00e4rlden och boken har gjort djupt intryck p\u00e5 m\u00e5nga l\u00e4sare. En vinter n\u00e4r Halld\u00f3r satt hemma i sitt hus Glj\u00fafrasteinn inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Reykjavik knackade det p\u00e5 d\u00f6rren. Det var ett f\u00f6rf\u00e4rligt ov\u00e4der, och ingen v\u00e5gade sig ut om den inte hade ett mycket viktigt \u00e4rende. D\u00e4r ute p\u00e5 trappen stod en man, och p\u00e5 v\u00e4gen utanf\u00f6r v\u00e4ntade en taxi p\u00e5 honom. Det var en amerikan p\u00e5 v\u00e4g till Europa som hade mellanlandat p\u00e5 Island f\u00f6r att byta flyg. Han hade f\u00e5tt tag p\u00e5 en taxi och bett chauff\u00f6ren k\u00f6ra hem till Halld\u00f3r Laxness. Det \u00e4r ungef\u00e4r 75 kilometer fr\u00e5n Keflav\u00edk till Glj\u00fafrasteinn s\u00e5 den taxiresan blev nog ganska dyr. Hans enda \u00e4rende var att f\u00e5 skaka hand med den man som hade skapat Bjartur \u00ed Sumarh\u00fasum, f\u00e5 en bok signerad och ber\u00e4tta att p\u00e5 Manhattan fanns m\u00e5nga fler br\u00f6der till Bjartur \u00e4n n\u00e5gon annan stans i v\u00e4rlden. Han hade s\u00e5 br\u00e5ttom att han inte ens hade tid med en kopp kaffe, och f\u00f6rsvann efter det korta samtalet ut i ov\u00e4dret igen.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

De senaste \u00e5ren har intresset f\u00f6r att ge ut Halld\u00f3r Laxness utomlands \u00f6kat avsev\u00e4rt. F\u00f6rl\u00e4ggare i l\u00e4nder vars intresse f\u00f6r honom tidigare varit svalt \u00e4r nu eld och l\u00e5gor och vill f\u00e5 ut hans romaner p\u00e5 marknaden.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Nu f\u00f6rbereds en filmatisering av Fria m\u00e4n<\/em> i internationellt format. Ruth Prawer Jhabvala arbetar med att bearbeta manuskriptet. Hon har tv\u00e5 g\u00e5nger f\u00e5tt en Oscar f\u00f6r b\u00e4sta filmmanuskript, f\u00f6r Ett rum med utsikt<\/em> och Howards End<\/em>. Filmen ska regisseras av Hector Babenco som bland annat har f\u00e5tt en oskarsnominering f\u00f6r regin till Spindelkvinnans kyss.<\/em><\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

Halld\u00f3r Laxness’ r\u00f6st, den som en g\u00e5ng best\u00e4mde sig f\u00f6r att sjunga f\u00f6r hela v\u00e4rlden, ljuder \u00e4n land och rike kring trots att han sj\u00e4lv \u00e4r borta. Den kommer att sjunga l\u00e4nge \u00e4n, f\u00f6r l\u00e4sare p\u00e5 Island och i andra l\u00e4nder \u2013 d\u00e4ribland ocks\u00e5 dikesgr\u00e4varna i Sundsvall.<\/p>\r\n\r\n\r\n\r\n

F\u00f6rel\u00e4sning\u00a0\u00ed Kulturhuset i Stockholm 21. mars 2002<\/em><\/p>\r\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

God middag! N\u00e4r Halld\u00f3r Laxness var h\u00e4r i Stockholm i december 1955 f\u00f6r att ta emot Nobelpriset i litteratur mottog […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-120","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-dksegb"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104065,"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120\/revisions\/104065"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/skaldatimi.is\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}